Om brister och om kärlek

På vår gård här i Borgå står en jättestor ek. Den är nästan hundra år gammal. Det var den första biskopen som bodde här i huset, Max von Bonsdorff, som lät plantera den. Och vad den har vuxit. Grenarna sträcker sig vida omkring. De är så vida att vi för en tid sedan måste låta ansa grenarna allra närmast huset. Jag vaknade ibland på nätterna då de skrapade mot sovrumsfönstret i höststormen.

Domkapitlets nya gårdskarl såg det unika i eken. Han har för årets mörka tid ordnat led-belysning vid trädstammen. Lågenergilamporna belyser trädet underifrån och gör att eken kvällstid kan ses av dem som går förbi. Tack vare det mjuka ljuset behöver vi inte heller vara rädda att snubbla i mörkret på gårdsgången.

Men en sak förvånade mig när jag kom hem och för första gången såg eken i belysning. Visst är den fin, men samtidigt har den fler skavanker än jag tidigare lagt märke till. En del grenar är ganska krokiga och symmetrin på trädet är inte heller den bästa. Ur en viss synvinkel ser det anrika trädet nästan lite spretigt ut. Men eken har sin värdighet kvar. Här invid biskopsgården har den vuxit och utvecklats genom alla åren.

Julnatten tändes ett ljus i mörkret. Det var Guds kärleks ljus som lyste på världen och vardagen. Tiderna var oroliga och många bekymrade. Framtiden var osäker. Maria och Josef hade inget städat hem. Familjelivet fick ingen perfekt start. Herdarna arbetade på som vanligt och var trötta. Men ingen behövde göra sig till eller förställa sig i den här julberättelsen. Bristerna fick vara just så tydliga de var. För ljuset som lyste in i människornas vardag var ett barmhärtigt ljus.

Ju äldre jag blir, desto mer tycker jag om den här sidan av julevangeliet. Antagligen för att drömmen om det perfekta livet bleknar bort vart efter åren går. Jag har allt mera börjat märka att vi är ganska många som ser att vi själva har brister och ofullkomligheter av olika slag. I det läget behöver vi inte glansiga berättelser, tillrättalagda fasader eller kvick-fixlösningar. Vi behöver ett barmhärtigt ljus som lyser på våra liv.

För den som har brister är kärleken nog det bästa och vackraste. Den som har behövt och fått mycket kärlek och barmhärtighet vet också hur mycket kärleken betyder. Guds kärlek lyser i julevangeliet och den blir allt tydligare vart efter Jesus möter människor i olika livssituationer. Jesus gav kärlek åt dem som behövde det. Den kärleken gav ofullkomliga människor mod att leva och tro på morgondagen. Hans kärlek väckte kärleken till liv hos de bristfälliga så att de i sin tur kunde älska.

Guds kärlek är det största. Den räcker till för var och en av oss.  Därför är vi kallade att älska varandra och att visa barmhärtighet. Då kan vi dela livet med varandra, hjälpa varandra, växa och mogna även om allt inte är perfekt.

Jag önskar dig en fridfull jul och ett välsignat nytt år!