Biskopens öppningsanförande vid domkapitlets sammanträde 24.9.2019

Tal vid öppnandet av domkapitlets sammanträde 24.9.2019

Bästa medlemmar i domkapitlet, bästa arbetskamrater!

Det är med glädje och med stor ödmjukhet som jag öppnar detta möte och hälsar er alla välkomna.
Då jag för första gången som nyvald biskop steg in i den här salen slogs jag med kraft av tanken: Du är en i raden, varken mer eller mindre. Tanken förstärktes när jag under den första veckan i tjänst höll samtal med de anställda. En del av dem har redan länge arbetat i det här historiskt betydelsefulla huset. De har således sett biskopar komma och gå. Och rummet vi sitter i är från mitten av 1700-talet.

Att få stiga till som den åttonde biskopen i Borgå stift är alltså att bli en länk i en kedja som består av föregångare i ämbetet. Det gör att jag känner förtröstan inför uppgiften. Här har andra arbetat och visat väg före mig. Med sin personlighet, sitt kunnande och sin skicklighet har de var och en bidragit till den helhet som vårt stift och vår kyrka utgör.

Här i galleriet ser vi, för att tala med Borgå stifts festskrifts ord, Max von Bondsdorff – stiftsbyggaren, G O Rosenqvist – kontaktskaparen, Karl-Erik Forssell – lyssnaren, John Vikström – brobyggaren, Erik Vikström – herden, Gustav Björkstrand – visionären och lagspelaren Björn Vikström. De har bidragit till Borgå stifts uppbyggnad, liv och utveckling. De är på så sätt unika i ämbetet med egen profil och ansats samt eget, gediget kunnande.

Men inget av det de har gjort har de gjort utan hjälp av andra. Biskop Björn Vikström sade mycket träffande i samband med avtäckningen av sitt porträtt i denna sal och inför stavnedläggningen i Borgå domkyrka att det är med sina medarbetares hjälp som han utfört sitt värv.

Och så ser jag saken. En sann kollegialitet innebär att dela med varandra, att hjälpas åt, att stöda varandra och att uppmuntra varandra. En sann kollegialitet innebär att i ord och handling utforska vad ordet ”Tillsammans” betyder i den kontext där vi är satta att verka för Guds rike och Kristi kyrka. Därför ser jag ett fördjupat samarbete och en utvecklad samverkan som nycklar till framtiden för vår kyrka och vårt stift.

I dag är goda råd dyra när det gäller vår kyrkas framtid. Redan en snabb översikt ger vid handen att mycket har förändrats och att förändringstakten i samhället fortsättningsvis ökar. Kyrkan har inte samma givna plats som tidigare. Det betyder inte att kyrkan skulle vara förlegad. Däremot betyder det att kyrkan måste kommunicera med sin omgivning och svara mot nutidens behov. Budskapet måste möta samtiden. Budskapets två linjer ”dia-chronos / genom tiden” och ”syn-chronos / med tiden” måste korsa varandra. Först då, där i linjernas korsande mittpunkt, anar vi evangeliets styrka och mångdimensionalitet i människors och i våra egna liv.

I ett sådant läge är det inte ledningens uppgift att kommendera arbetarna på fältet. Ett system med uppifrån kommande ordergivning passiverar. Den tiden då styrande institutioner gav svaren på de operativa frågorna är ohjälpligt förbi. I dag motiveras en ledande institutions berättigande genom att dess existens bedöms i ljuset av hur väl den förmår hålla samman helheter, befrämja samarbete, ge kontinuitet och betjäna dem som är satta att utföra kyrkans arbete. Ja, det som prövas är dess förmåga att tala in i samtiden och i församlingarnas verklighet på ett begripligt sätt.

Därför ser jag som min uppgift att tillsammans med er verka för en atmosfär i vårt stift där människor möts, vågar tänka högt och dela sina idéer och tankar med varandra, vågar pröva på nya grepp och infallsvinklar, ja även vågar misslyckas. Kreativitet och vilja till handling kräver en gynnsam miljö med rum för iver och glädje. Vår kyrka och vårt stift har en stor resurs i sina medlemmar, anställda, förtroendevalda och ideellt engagerade. Vår uppgift är att i allt högre grad möjliggöra användandet av denna resurs på ett mångsidigt sätt och att stöda arbetet i församlingarna. Det är nämligen där, i kyrkans primärenheter, som kyrkans framtid avgörs.

Så idag ser jag ut över sammanträdesbordet. Jag ser mycket kunnande, erfarenheter, skicklighet och förmåga. Allt det som ni var och en representerar. Jag är inte ensam. Tillsammans ska vi färdas framåt i tjänst för Guds rike och Kristi kyrka där vi nu är satta att tjäna.

Vi är inte ensamma. Med oss vandrar Jesus Kristus som lovat att vara med oss alla dagar. I förtröstan på hans löfte får vi gå till dagens arbete.

Psalm 485

Vår Fader